IN I MINSTA DETALJ

Bordsskivans uppbyggnad

Bordsskivan är uppbyggd enligt gammal snickartradition. Den har en kärna av sågade och hyvlade alträstavar, som sammanlimmas med tvärgående spärrfanér och längsgående ytfanér, lika på båda sidor.
Svensk klibbal (Alnus glutinosa) används, eftersom detta träslag påverkas relativt lite av variationer i luftfuktigheten.
Massivt trä ger möjlighet till infräsning av beslag och gott fäste för skruvar. Kantlist behövs inte. Konstruktionen gör även att sargar under bordsskivan inte erfordras.

Läder

Som standard använder vi oss av läder från Elmo Sweden AB, som hämtar sin råvara och garvar i Sverige. Läderkvaliteten Elmosoft är ett så kallat semianilinläder, vilket innebär att det fått en genomfärgning och en nyansering som ökar tåligheten utan att göra avkall på läderkänslan.

Som standard till våra huvudkuddar samt till Jetson 66 erbjuder vi färgerna enligt nedan, övriga färger i Elmos sortiment kan fås som tillval.

Fårskinn

Som standard använder vi oss av fårskinn från Skandilock AB, vilka  hämtar sin råvara från Australien. Fårskinn är lockiga av naturen men strukturen varierar gällande både lock och nyans. Locken är klippt på 17 mm längd men även detta kan variera något.

Linet och sadelgjorden

Sadelgjorden till våra möbler vävs i Sverige exklusivt för oss enligt våra specifikationer. Det noga utvalda linet bereds till garn i Hälsingland, där en stark tradition för linframställning finns.

Lin, Linum usitatissimum, är en av våra äldsta kulturväxter. Man har konstaterat att linodling och beredning förekommit i minst 7000 år. I Skandinavien har lin ingått bland kulturväxterna sedan bronsåldern och har under följande sekel haft stor betydelse för landsbygdens försörjning.

Lin är en ettårig ört, 50-130 cm hög med tunn fiberrik stjälk. Den blommar i juli med ljusbå eller vita blommor. Varje enskild blomma är endast utslagen några få timmar men många blommor på varje stängel gör att linfälten blommar under 2-3 veckor. Skörd sker ca 1 månad efter blommning, då linet rycks upp med rötterna och frökapslarna repas av. Därefter skall linet rötas.

Markrötning, vilket är den vanligaste tekniken, innebär att linet får ligga direkt på marken under ca 1 månad beroende på väderlek. Under den tiden bildas röt-svamp vilka bryter ned växtens lim, pektinet, så att fibern blir frilagd och möjlig att separera från övriga växtdelar. Rötningsprocessen är den mest svårbemästrade delen av hanteringen men också den mest betydelsefulla för kvaliteten på fibern

Efter rötning och torkning påbörjas den mekaniska bearbetningen. Först bråkas linet, man krossar växtens veddelar så att linfibern friläggs. Vid den efterföljande skäktningen rensas linfibern från den krossade veden.

Nästa steg är häckling då man kammar linfibern och skiljer bort kortare fiberknippen, vilka används till towgarn. Kvar blir den högkvalitativa glansiga långfibern som bereds till ett sammanhängande band. I den följande förspinningsprocessen dubbleras och förtunnas bandet upprepade gånger för att det färdiga garnet skall bli så jämnt som möjligt. Det nu erhållna förgarnet mjukas upp genom att passera genom hett vatten, sträcks mellan valsar till avsedd grovlek samt spinns. Denna s k våtspinning är nödvändig för att uppnå en jämn och hög kvalitet. Av det entrådiga garnet tvinnas flera parter samman till ett jämnt, starkt garn, som i en vävstol vävs till färdig sadelgjord. Linfibern har hög draghållfasthet såväl torr som våt, den har även hög tolerans mot ljusets nedbrytande effekt. Fiberns längd och släthet gör den dessutom tålig mot smuts, den luddar inte mycket och är relativt svårantändlig. Linet utgör sinnebilden av god miljö. Det odlas och beredes enligt gamla beprövade och miljövänliga metoder.